© Ann-Sofi Sidén

QM - I Think I Call Her QM, 1997
Video still


Ann-Sofi Sidén
In Between the Best of Worlds



Click for English text


Med frågor om sårbarhet, kontroll, våld och övervakning nystar Ann-Sofi Sidén (f 1962) bland trådarna i det mänskliga psykets historia. Metoden är en suggestiv genreblandning av journalistik, spelfilm och vetenskapliga undersökningar som tar form i skulpturala installationer eller rumsliga videoverk. I verket "Who Told the Chambermaid?" (1998) har hotellstäderskan tagit över den visuella kontrollen av ett hotell genom 17 övervakningskameror. De tysta, rytmiskt pulserande bildväxlingarna drar in betraktaren i de hyrda rummen, från källaren till taknocken. I sina kalejdoskopiska verk speglar Ann-Sofi Sidén en plats eller ett tillstånd genom olika karaktärer - funna, lånade, verkliga eller påhittade - som hon själv, och i vissa fall även betraktaren, kan gestalta.


1994 deltog Ann-Sofi Sidén i ett konstprojekt i ett hus på 53 W 9th Street i New York. Här hade den amerikanska psykiatrikern Alice E Fabian under många år levt helt ensam. Mötet med lämningarna efter henne har präglat flera av Ann-Sofi Sidéns arbeten, inte minst "It's by Confining One's Neighbor that One is Convinced of One's Own Sanity" (1995; fritt översatt: genom att definiera sin granne blir man övertygad om sin egen mentala hälsa). Här framträder såväl de inre som de rent fysiska villkoren i den kvinnliga psykiatrikerns isolerade värld.


Annonser för psykofarmaka hämtade ur Alice E Fabian's samling av amerikanska psykiatritidskrifter utgör stommen i installationen "Would a Course of Deprol Have Saved van Gogh's Ear?" (1996). Här använder Ann-Sofi Sidén upprepningen som metod och åskådliggör hur läkemedelsindustrin säljer sin vara genom att frammana ett system i kris. Gränszonerna mellan vetenskap, samhälle och människans inre står i fokus.


Med figuren "Queen of Mud", även kallad QM, har Ann-Sofi Sidén sedan 1988 skapat en serie berättelser där huvudpersonen är en stum varelse av kvinnligt kön insmord i lera. Liksom i sagans värld dyker QM upp på tänkbara och otänkbara platser i tid och rum, en frånstötande och vild lerdrottning som uppenbarar samhällets undermedvetna. "Hon har förmågan att flyta in i människors drömmar" berättar en vetenskapsman med torr stämma i en av "dokumentärerna" som ingår i QM Museum - ett gigantiskt digitalt arkiv som skapats för Moderna Museet. I filmen "QM, I Think I Call her QM", vilken nu ingår i QM Museum, möter "Queen of Mud" en psykiatriker som en morgon vaknar och finner QM under sin säng.


Ann-Sofi Sidén ringar in sociala beteenden och fenomen som exotisering och uteslutningsmekanismer, vilka präglat vår västerländska historia. Ett av hennes senaste verk - "3 MPH" (three miles per hour) från 2003 - är filmad under en 25 dagar lång hästritt som konstnären gjorde i Texas och visas just nu i museets samlingar. Ritten börjar i San Antonio och slutar i ground control, NASA's rymdforskningscenter i Houston. Den 35 minuter långa filmen i panoramaformat rör sig utmed synliga och osynliga gränser, och skär igenom en ström av sociala och kulturella skikt i dagens Texas.


Intendent: Cecilia Widenheim


Exhibition: 20 November, 2004 - 20 March, 2005
Opening hours: Tue-Wed 10 am - 8 pm
Thur-Sun 10 am - 6 pm
The museum is closed on Mondays


Moderna Museet
Skeppsholmen
SE-103 27 Stockholm
Telephone +46 8 5195 5200 (Switchboard)
Fax +46 8 5195 5210
Email info@modernamuseet.se

www.modernamuseet.se





Ann-Sofi Sidén
In Between the Best of Worlds



With questions about vulnerability, control, violence and surveillance, Ann-Sofi Sidén (b. 1962) seeks to unravel some of the threads in the history of the human psyche. Her method is a suggestive mixture of journalism, cinema and scientific research that takes form in sculptural installations or spatial videos. In her "Who Told the Chambermaid?" (1988), the hotel cleaner has taken over visual control of the hotel with the help of 17 surveillance cameras. The silent, rhythmically pulsing and changing images draw the viewer into the hotel rooms from cellar to attic. In her kaleidoscopic works Ann-Sofi Sidén mirrors a place or a condition through different characters - discovered, borrowed, real or invented - that she herself, and to a degree the viewer too, can portray.


In 1994 Ann-Sofi Sidén took part in an artistic project in a building on 53 West 9th Street in New York. This was where the American psychiatrist Alice E. Fabian had lived alone for many years. Her encounter with reminders of Alice Fabian's life left its mark on several of Ann-Sofi Sidén's works, not least "It's by Confining One's Neighbor that One is Convinced of One's Own Sanity" (1995). Both the inner and the purely physical conditions of the psychiatrist's isolated world appear in this work.


Advertisements for psychoactive drugs from Alice E. Fabian's collection of American psychiatric periodicals form the basis for the installation "Would a Course of Deprol Have Saved van Gogh's Ear?" (1996). In this work Ann-Sofi Sidén makes use of repetition, using it to illustrate how the pharmaceutical industry sells its wares by conjuring up an image of a system in a state of crisis. Focus is on the boundary zones between science, society and people's inner lives.


With her "Queen of Mud", also known as QM, since 1988 Ann-Sofi Sidén created a series of narratives in which the principal character is a mute, female being who is coated in mud. Just as in fairy tales, QM turns up in possible and impossible places in time and space, an abhorrent and wild mud queen who reveals society's subconscious. "She has the ability to float into people's dreams" a scientist remarks in a factual tone of voice in one of the "documentaries" that make up QM Museum - a gigantic digital archive that has been created for Moderna Museet. In the film "QM, I Think I Call her QM", which now forms part of QM Museum, the Queen of Mud meets a psychiatrist who wakes up one morning to find QM under his bed.


Ann-Sofi Sidén maps social behaviour and phenomena like exoticism and the mechanisms of exclusion which are such an important aspect of the history of Western civilization. One of her most recent works - "3 MPH" (three miles per hour) from 2003 - was filmed during a 25-day ride on horseback that the artist undertook in Texas and that is now being shown in the museum's collections. The ride started in San Antonio and ended at Ground Control, NASA's space-research centre in Houston. The 35-minute film in panorama format is concerned with visible and invisible boundaries and it cuts through a stream of social and cultural layers in present-day Texas.


Curator: Cecilia Widenheim


20 November, 2004 - 20 March, 2005


zum Seitenanfang