 Caribbean Pirates, 2001-2005 © Courtesy Hauser & Wirth Zürich London Paul McCarthy Head Shop / Shop Head Click for English text Paul McCarthys (f. 1945) verk är påträngande, skrämmande och utan all sans. Det är svårt att värja sig känslomässigt. I sommar presenterar Moderna Museet den numera världsberömde provokatören, som i sina ymniga och komplexa installationer riktar glödande skarp kritik mot den amerikanska drömmen, mot konsumtionssamhället och mot det tillrättalagda och förljugna. Ofta med ett slags burlesk humor. Utställningen erbjuder ett unikt tillfälle att följa ett av de nu största konstnärskapen idag, från mitten av 60-talet och fram till idag. Megaprojektet "Caribbean Pirates" (2001-2005) blir ett av huvudnumren. Att Paul McCarthys konst är kontroversiell och radikal är nog inte den enda anledningen till att det tog tid för honom att bli erkänd i de stora amerikanska museerna och konsthallarna. Under en lång period kretsade huvuddelen av hans arbete kring performance, som genom sin tillfälliga karaktär inte getts mycket plats på institutioner och gallerier. Han är idag en erkänd och etablerad konstnär, både i Europa och i USA. I Sverige däremot har endast ett fåtal videoverk av konstnären visats. Många motiv och teman återkommer genom Paul McCarthys hela produktion. Inför denna utställning har han realiserat verk efter idéer som han har sparat sedan 1960-talet. Detta upprepande och återbruk speglar ett slags öppen hållning till verken. De befinner sig i förändring. För McCarthy är måleriet intimt förknippat med performance och i flera tidiga verk som fotograferades eller videofilmades uppträder McCarthy i rollen som action painter där han antingen hasar fram på golvet med en burk vit färg framför sig så att han släpar sin kropp genom färgen eller doppar sin penis i färg och målar en bilruta i en parodi på Jackson Pollock eller Yves Klein. Alla de vätskor som han använder i sina performance, färg, ketchup, glid- och smörjmedel, symboliserar samtidigt kroppsvätskor. I flera tidiga arbeten är referenserna till minimalismen tydlig och idémässigt finns de närvarande genom hela konstnärskapet. Det mest uppmärksammande exemplet på detta är "Dead H" (1968), som visas i utställningen. Det är en skulptur i galvaniserat stål i form av bokstaven H (för Human - människa). Den är öppen i ändarna och man kan alltså böja sig ner och titta in i och genom skulpturen. McCarthy använder även den minimalistiska kuben och gör den till något med associationer till den mänskliga kroppen. Att ta fysiska risker, att utsätta sig för en situation där man förlorar kontrollen, är något som löper som en röd tråd genom McCarthys konstnärskap. Förlusten av kontroll är uppenbar i de flesta av hans filmade performance från 1970-talet. McCarthy tycks allt som oftast bortom all kontroll när han i många videos är hysterisk, komisk och patetisk, men där detta snabbt kan slå över i något farligt, som fallet kan vara med alkoholiserade, misshandlande män. 1983 slutade McCarthy att göra performance för publik. Även om hans performance tidigare många gånger haft en mycket begränsad publik och trots att han sedan fortsätter med filmade iscensatta verk som liknar performance, framstod det som ett viktigt beslut. McCarthy ersatte sig själv med rörliga skulpturer. Den första mekaniserade skulpturen är "Bavarian Kick" (1987). På en piedestal som samtidigt rymmer mekaniken står två spretiga figurer med järnrör till ben, en rund boll till huvud med en lika rund, röd clownnäsa. De är båda iklädda Lederhosen och bär var sitt stort ölglas som de höjer i en skål. Senare har hans skulpturer blivit alltmer tekniskt avancerade. Han använder ibland samma teknik och specialeffekter som Hollywoods och Disneys filmindustri. "The Garden" (1992) innehåller till exempel scenografi från sextiotalsserien Bröderna Cartwright. Från början av 1990-talet skapade McCarthy ett antal skulpturer vars estetik har tydliga rötter i popkonsten. Många skulpturer liknar förvuxna leksaker eller nallar, men som i sann McCarthy-anda är skruvade parodier på förment oskyldiga och gulliga leksaker. "Spaghetti Man" är en kanin med pojkkropp och en lång, mjuk gummipenis som ringlar sig ner på golvet. McCarthy är besatt av penisen, från de tidiga performance till skulpturer och videoverk. Men penisen är aldrig erigerad och i skulpturerna är den alltid löstagbar. Manligheten blir patetisk snarare än macho och heroisk. Exhibition: 17.6. - 3.9.2006 Opening hours: Tues-Wed 10 am - 8 pm Thu-Sun 10 am - 6 pm The museum is closed on Mondays Moderna Museet Skeppsholmen SE-103 27 Stockholm Telephone +46 8 5195 5200 (Switchboard) Fax +46 8 5195 5210 Email info@modernamuseet.se www.modernamuseet.se Paul McCarthy Head Shop / Shop Head Paul McCarthy's (b. 1945) works are intrusive, frightening and beyond rhyme and reason. It is hard not to be emotionally affected by them. This summer, Moderna Museet will present this now world-famous provocateur, whose bountiful, complex installations level harsh criticism against the American Dream, consumerism, insipidness, hypocrisy - often with burlesque humour. This exhibition is a unique opportunity to study one of the greatest artist oeuvres, stretching from the 1960 until today. The mega-project "Caribbean Pirates" (2001-2005) will be one of the main attractions. The fact that Paul McCarthy's work is controversial and radical is probably not the only reason why it took so long for him to be recognised by major museums and galleries in the USA. For many years, most of his work focused on performance, which, on account of its transient nature, did not feature to any great extent in the art institutions. Today, he is a recognised and firmly established artist, both in Europe and the USA. In Sweden, however, only a few video works by the artist have been shown previously. Many motifs and themes recur throughout Paul McCarthy's entire body of work. For this exhibition he has realised works based on ideas he has collected since the 1960s. This repetition and recycling reflects an open approach to his own works. They are in a state of transformation. McCarthy sees painting as being intimately associated with performance, and several of his early works which were photographed or videotaped feature McCarthy in the role of action painter, slithering across the floor with a can of white paint in front of him so he drags his body through the paint, or dipping his penis in paint and smearing it on a windshield, in a parody of Jackson Pollock or Yves Klein. And the liquids he uses in his performance - paint, ketchup, lubricants - symbolise body effluents. Several of his earlier works make obvious reference to minimalism, and on the theoretical level these references permeate his entire production. The most famous example of this is "Dead H" (1968), featured in the exhibition. This galvanised steel sculpture in the shape of the letter H (for Human), is open at both ends so viewers can bend down and peer into and through it. McCarthy also uses the minimalist cube shape, imbuing it with references to the human body. Physical challenges and situations where he loses control are a pervasive theme in McCarthy's oeuvre. The loss of control is obvious in most of his filmed performances from the 1970. McCarthy appears to be out of his mind in many of the videos where he acts hysterical, comical and pathetic, but where his behaviour at any moment can turn into something dangerous, as with alcoholic, abusive men. In 1983, McCarthy stopped doing live performances. Even if his previous performances sometimes only had a small audience, and although he continued to film his staged works that resemble performances, this was nevertheless a pivotal decision. McCarthy also replaced himself with moving sculptures. The first moving sculpture was "Bavarian Kick" (1987). Two angular figures with legs made of iron piping, round balls for heads and equally round, red clown noses, are mounted on a pedestal that houses the mechanism. Both are dressed in Lederhosen and each holds a large beer mug raised in cheer. Later sculptures are more technically complex, sometimes incorporating technology and special effects used in the Hollywood and Disney film industries. "The Garden" (1992), for instance, includes sets from the 1960s Bonanza TV serial. In the early 1990s, McCarthy created a number of sculptures with an aesthetic rooted firmly in pop art. Many of these works resemble over-grown toys or teddy bears, but in true McCarthyesque style they are twisted parodies of apparently innocent, cute playthings. "Spaghetti Man" is a rabbit with a boy's body and a long, soft rubber penis that lies in coils on the floor. McCarthy demonstrates an obsession with the penis, from his early performances to his sculptures and video works. But the penis is never erect, and in the sculptures it is always detachable. Maleness is exposed as pathetic rather than macho and heroic. Exhibition: 17 June- 3 September 2006 Opening hours: Tues-Wed 10 am - 8 pm Thu-Sun 10 am - 6 pm The museum is closed on Mondays |
 |